Rapport från det lärande och rörliga eller röriga klassrummet…


…. där vi lär oss tillsammans
Det här arbetet är ett gemensamt lärande, där både eleverna och jag utvecklas. Om jag inte hade haft dem och alla deras goda idéer hade det här arbetet aldrig kunnat genomföras. Klassrummet vi har varit i har varit allt rubriken vill antyda och lite till.

Inledning
I kursen Rörlig bild och lärande, som anordnas av Dramatiska Institutet, är vår sista uppgift att använda rörliga bilder i ett kursmoment/ämnesavsnitt som vi redan planerat. Eftersom vi på skolan i samma veva startade med vårt nya tema Förändringar var det detta ämne som fick utgöra utgångspunkt för uppgiften.

Bakgrund om skolan och temat
För den oinvigde kan det vara bra att få en kort orientering i hur vi organiserar vår verksamhet på skolan. Vi arbetar i åldersintegrerade klasser, så att eleverna antingen tillhör en F-5: grupp eller en 6-9:grupp. På senaredelen sker all undervisning i dessa konstellationer, medan det för tidigaredelen även förekommer 3-5:grupper på eftermiddagarna då de yngre har gått hem.

Dessutom arbetar vi med ämnesövergripande teman, där alla eller de flesta ämnen och ämneslärare (beroende på temats inriktning) samverkar. Sedan förra läsåret har vi gemensamma temarubriker för hela skolan, men elever och lärare i varje arbetslag utformar innehåll och arbetssätt tillsammans.

Eleverna i klasserna är indelade i sex heterogena grupper, samarbetsgrupper, bestående av fyra eller fem elever. Dessa grupper har fasta platser och roller och har som uppgift att förutom att lösa gemensamma uppgifter stötta varandra i det dagliga arbetet.

I vårt arbetslag kom temat att handla om historiska förändringar som har haft betydelse för omvärlden. Alla elever har valt en förändring och en uppfinning som hänger ihop med förändringen och som har betytt mycket för mänskligheten. De ska beskriva vad som hände, orsakerna till det och vilka följder förändringen fick på kort och lång sikt. Arbetet är i huvudsak enskilt och ska redovisas före jul. Redovisningsformen väljer eleven själv.

Mot bakgrund av detta blev vårt val av arbete till kursen att låta eleverna gruppvis välja en förändring och skildra den i en film gjord enligt principen One minute - one take. Inspirationen kommer naturligtvis från de exempel vi såg under kursen.

Syfte
I detta arbete är syftet dubbelt. För oss pedagoger är det Att se och använda rörlig bild på ett enkelt sätt i lärandet. För eleverna är syftet med uppgiften Att hitta och visa essensen (det viktigaste) i en historisk händelse.


Tillvägagångssätt
Vi började med att se några exempel på YouTube, exempelvis Forrest Gump, och diskuterade vad vi hade sett; filmerna innehåller ingen text eller tal men musik och berättarröster förekommer. Därefter fick grupperna sin uppgift: Ni ska välja en historisk förändring och visa den genom att göra en film på en minut i en tagning. Det första som hände var att gruppen pratade ihop sig om vilken förändring de skulle välja. De diskuterade även vilka delar de skulle ta med och hur de skulle kunna gestalta detta.

Lektionen efteråt inleddes med att vi konstaterade att de nu hade valt en förändring och gjort ett synopsis. Därefter gick vi igenom dramaturgi och kameravinklar. Nästa steg var att i samarbetsgruppen göra ett bildmanus, men först var de tvungna att göra research för att hitta de viktigaste delarna i den historiska händelsen. Några grupper hade valt en händelse som de redan kände till, men de insåg ändå att de var tvungna att undersöka att de hade all fakta rätt. Till hjälp när de skrev bildmanuset fick de ett färdigt underlag att använda. När detta var klart var det dags att börja göra och skaffa rekvisita. Till stor del har de använt sig av kartong och färg, men även andra lämpliga artefakter.

Vi hade kommit överens om vilken tid som skulle användas till detta; i huvudsak svensk- och bildlektioner och att de skulle spela in först när de hade övat så att de var helt säkra på hur de skulle göra. Många grupper provfilmade med mobilerna innan de använde sig av videokameran. Några grupper gjorde sina filmer enbart med mobilkameran. Som alltid vid arbete med film tar det längre tid än vad man från början tror. Detta ledde till att eleverna även har tagit andra lektioner i anspråk. Vår SO-lärare uttryckte det så här när jag frågade hur han ställde sig till det: ”Det är ju SO också” och vi konstaterade att så är det med nästan allt vi gör – det hänger ihop och är ämnesövergripande.

Under de veckor eleverna har arbetat med detta har vi utnyttjat stora delar av skolan. Förutom klassrum och bildsal har eleverna haft förslag och önskemål om vilka lokaler som är lämpliga att öva och spel in i.

Resultat
Jag har ännu inte sett alla filmer, men ser att kvaliteten på filmerna och innehållet varierar. Under nästa vecka kommer vi att se på filmerna i klassen och då ska de få berätta vad de har lärt sig under arbetet. Redan nu kan jag se några lärdomar de gjort. Fler måste läggas när redovisningarna är gjorda.

I arbetet med filmerna har eleverna fått diskutera sig fram till val av förändring och hur den ska gestaltas. I arbetet med synopsis och manusskrivande insåg de att de behövde fylla på sina kunskaper. En grupp som valt första världskriget kom fram till att det bara var en i gruppen som var säker på händelseförloppet. Det ledde till att gruppen samlade ihop sig igen och gjorde en gemensam genomgång av vad som hade hänt. Med hjälp av anteckningarna från samtalet gick manusarbetet vidare. I arbete med filmerna uttrycker eleverna att de har insett att en minut är väldigt lång när man ska filma och att det kräver betydligt mer förberedelser än man tror.

Även om vi själva vet om att det tar tid, så har vi avsatt för kort tid för arbetet. En sak som sinkat oss är bristen på utrustning, vilket delvis är avhjälpt nu. En annan olycklig omständighet är att i flera grupper har eleverna varit sjuka i omgångar.

Min personliga reflektion
Inledningsvis skrev jag att det är tillsammans med mina elever som det här lärandet har skett. Roger Säljö beskriver i Lärande och kulturella redskap den sociokulturella synen på lärande, där människan beskrivs som en social varelse som lär sig i samspel med andra. I arbetet med att gestalta en förändring har det varit tydligt att samtalet har varit ett viktigt redskap för lärande. Eleverna har genom sina diskussioner dels lärt sig mer om den förändring de har arbetat med, dels lärt sig att använda kameran som ett redskap för att visa sina kunskaper. På s. 225 skriver Säljö ”Social interaktion är det centrala elementet i lärande och kunskapsutveckling och det är genom kommunikation med andra i vår egen utvecklingszon som vi blir delaktiga i samhällets kollektiva erfarenheter.” Så har arbetet med filmerna fungerat för eleverna. De har läst, berättat för varandra, frågat varandra och mig eller sin SO-lärare om sådant som har varit oklart och på så sätt lärt sig nya saker.

När jag ser tillbaka på hur vi har planerat och genomfört vårt arbete kan jag jämföra detta med de lärsekvenser som Staffan Selander presenterar i kapitlet ”Tecken för lärande- tecken på lärande. Ett designteoretiskt perspektiv” i Design för lärande. Om vi tillämpar den beskrivningen på vårt arbete kan man tänka så här: Vi började med iscensättningen där vi visade klippen från You Tube, diskuterade vad de visade och bestämde att eleverna tillsammans skulle visa en förändring på samma sätt. Som grund för detta arbete ligger de kursplanemål eleverna ska nå, de resurser som finns att tillgå i form av bl.a. verktyg, litteratur och kunnande. Den första transformationscykeln handlade här om att transformera den kunskap eleverna tog till sig under researchen till en en minut lång film. Den andra transformationscykeln är den som återstår för oss. Nämligen att visa filmerna för de andra grupperna och att sedan själva reflektera över vad de har lärt sig av sin egen och de andras filmer. I det här sammanhanget används termen representation för just att visa upp det man har lärt sig. Som jag ser det handlar det om att filmen i det här fallet representerar kunskapen som eleverna har tillägnat sig. I den andra cykeln finns även presentation med och det är resultatet av den reflektion av det egna lärandet som eleverna ska göra (metareflektionen) det syftar på. Det här sättet att se på undervisning gör det tydligt att vi allt för ofta i skolans värld stannar efter den första cykeln. Om jag försöker att behålla den här illustrationen av lärprocesser i minnet och använda mig av den kommer kvaliteten på mina elevers lärande att öka.

När jag läste Lisa Öhman- Gullbergs artikel ”Ska vi skriva? Vi har ju bild?” i Design för lärande började jag fundera över det här med olika sätt att arbeta ämnesintegrerat. Jag tror och hoppas att vi har kommit förbi det här med parallell och stafettintegreringen (s.222) åtminstone i de flesta av de teman vi arbetar med. Jag tror att en stor del av detta beror på att vi alltid utgår från ett holistiskt sätt att se på omvärlden och på kunskap. Vi förutsätter att alla ämnen ska ingå och att man kan se på samma fenomen ur en mängd olika vinklar.

Ytterligare en sak som Öhman-Gullberg tar upp i sin artikel är bildens (och även andra praktisk-esteiska ämnens)status i skolan. Det är lätt att bild blir ett avbrott och en avkoppling om man bara använder sig av bilden som ett sätt att illustrera sina arbeten. I det filmjobb vi har gjort här är det mediet som har fått vara utgångspunkt och vi har sett att vi kan nå ett flertal olika mål med hjälp av det.

Jag har under de senaste veckorna haft en rad utvecklingssamtal med mina elever och när vi har pratat om det här arbetet har vi kommit fram till att det är många olika ämnens mål som de har arbetat mot samtidigt. Just det här är en av de stora vinsterna vi gör genom att integrera ämnena i teman, inte som paralleller eller som stafetter utan som simultana rörelser. Lyckas vi med det undviker vi det som Öhman-Gullberg beskriver som ”svårigheterna att få tillgång till en omskapande process i sitt lärande.” (S.225)

Avslutningsvis kan jag konstatera att hela den här kursen har varit ett gemensamt lärande på det sätt Säljö beskriver. Vi fyra från skolan har gjort våra uppgifter tillsammans och har diskuterat litteratur, idéer, manus, teknik och mycket annat, vilket gör att vi har lärt oss mycket. Det finns oändligt mycket mer att göra, när det gäller rörlig bild och lärande och förhoppningsvis kommer det att bli mer än att se någon film då och då.



Källor
Manus och dramaturgi, Thomas Granath, Medieteket, 2006
Design för lärande, Anna-Lena Rostvall och Staffan Selander (red), Norstedts Akademiska Förlag, 2008
Lärande & kulturella redskap, Roger Säljö, Norstedts Akademiska Förlag, 2005

Idag har jag ägnat mig åt att läsa den sista boken i kursen: Lärande och kulturella redskap. Liksom de andra böckerna vi har läst var den intressant och givande. Den ger lite nya perspektiv på det vi gör till vardags i skolan. Jag hoppas att vi får tillfälle att diskutera den på fredag.

Nu återstår att sätta igång med rapportskrivningen. Förhoppningsvis hinner alla elever bli klara med sina uppgifter innan rapporten ska lämnas in så att jag kan ta med deras resultat också.

Rörlig bild

Idag har jag skapat mig en blogg. Nu återstår uppgiften att fylla den med något.